Varför måste man ha så bråttom?

Jag fick en tankeställare idag medan jag satt och kolla på kort när Moa var nykläckt.. Varför ska man ha så bråttom, varför måste man bara lyssna på andra och inte sig själv och det man själv tror är rätt eller fel. Varför måste man ha måsten??

Jag hade så bråttom med Moa i början, koliken skulle upphöra efter 3 månader ja då gick jag i princip och väntade på det. Jag nöjt inte av att ha en dotter och bara tog situationen för vad den var. Jag hade en frisk underbar liten tös.. Mitt alldeles egna lilla barn..

Jag tänkte hela tiden: Oj va kul när hon kan hålla huvudet själv, sen när hon kan sitta själv, krypa, stå, gå, äta, klä sig, torka sig själv, städa sitt rum, gå till skolan, laga mat VIPS ja sen blev hon helt plötsligt vuxen! Vad tog alla år vägen, varför njöt jag inte istället för att kolla hur långt alla andra kom med sina barn.. Det sistnämna sluta jag med jäkligt fort.. Jag vill inte bli en morsa som bara sätter krav på sitt barn och jämför med andras.

I mina ögon är Moa perfekt. Hon sover brevid mig varje natt, kan livet vara mer underbart och tillfredsställande? Min bvc-sköterska frågade mig vid Moas ett års-kontroll om hon somnade/sov själv. Mitt svar var direkt och ärligt. Nej, det gör hon inte. Eller hur menar du? Ja vi går och lägger oss med henne men hon ligger i sin egna säng, med nån av oss bredvid där hon kan känna och höra oss tills hon har somnat..

Då sa sköterskan att vi måste lära henne att somna själv ganska snart.... Jag uppfattade henne som att det var superviktigt! Men va fan, ungen är ett år! Endast ett enda år.. Det är tusan inte mycket i mina ögon iaf.. Jag sover bredvid Rickard varje kväll, jag kanske inte alltid somnar med honom men han ligger där under natten med mig. Ska jag då begära att lilla Moa ska sova på nedervåningen själv i sitt rum. Ja hon kanske skulle sova lite bättre utan störelsemoment från mig och Rickard. Men skulle hon verkligen det, sova bättre menar jag?

Själv tycker jag det är supermysigt att försiktigt kolla hur söt hon är när hon sover, att vakna upp på morgonen pgr att hon står upp och tittar på mig med sina stora ögon för sedan krypa upp från sin säng över till vår.. Och vidare över mig för att väcka sin pappa <3

Jag skulle ha frågat damen på BVC varför jag ska ha så bråttom? Jag har bara ett liv med min dotter, jag kan inte gör nånting ogjort som t.ex få tillbaka bebistiden men jag kan gör nått åt framtiden. Genom att leva i nuet.. Så länge Moa inte lider eller kommer få lida av nått misstag så kommer jag göra det jag tror är bäst för min familj. Inte lyssna för mycket på andra och deras tips eller förmaningar...

Kommer ihåg när jag jobbade som utbildare på Transcom och hade samlyssning med en tjej. Vi satt och prata tatueringar och jag talade om att jag ville ha en.. Då kläckte hon ur sig att men oj nej det kunde jag ju inte skaffa. Det gör ju så himla ont.. Ja herregud man nästan dör!

Jaha sa jag har du en tatuering som gjorde ont? Varpå hon säger: Näää jag har aldrig tatuerat mig... Dagen efter det så bokade jag en tid hos en tatuerare i Eskilstuna. En stor drake mitt över ryggraden.. Han som gjorde den säger efter halva tiden: Men va tyst du är, tycker du inte att det gör ont?

Haha nä så ont gjorde det faktiskt inte! Lyssna inte för mycket på andra kärare läsare.. Oftast vet du bäst själv, men bli inte arrogant för det.

Nu slutar min älskling snart, vi ska se en film eller ja somna till den :) Sen ska vi krypa ner i sängen bredvid vår älskade dotter som bara han och jag har varit med och gjort.. Vakna upp imorgon till den lilla person som vi älskar mer än livet själv.. Vår älskade lilla Moa, Lisa, Jessica Hedgårds...