Moa sover...

Vi kom överens om att nu var det dags att lära Moa sova i sitt rum.. Men det värker i mitt lilla mamma hjärta... Det har varit så mysigt att ha henne bredvid mig i sin säng.. Ligga och lyssna på hennes andetag när hon håller på att somna.. Men jag har märkt att hon sover sämre och sämre för varje natt. Det beror dessvärre mest på Rickard, eftersom han snarkar och rör sig väldigt mycket.

Sen har Rickard varit förkyld de senaste dagarna (dagisbacillerna) så han testa att sova på soffan och natten till idag vaknade Moa inte förrän 05.30 första gången! gav henne nappen sen somna hon om... Då bestämde vi oss för att testa..

Hon somna ganska fort i sin säng nere på sitt rum, men vi har inte smort gångjärnen på hennes dörr så den knaka utav fan. Vilket resulterade i att hon vaknade med ett illvrål, då tänkte jag att hon måste nog lära sig att somna själv utan att jag sitter bredvid sängen med handen på henne. Så jag var kvar i rummet (det var så pass ljust att hon kunde se mig) sen tröstade jag henne på håll. Efter en stund somnade hon...

Men nu har jag världens sämsta samvete över att hon inte sover hos oss.. Det är ju jag som har vant henne att känna vår närhet. Och nu har jag tagit bort det...

Fan känner mig som världens elakaste....