ojojojo

imorgon börjar första dagen för Moas steg i riktning mot mer självständighet. Å jag står kvar i dörren med tårar i ögonen..

Tänk att min stora lilla tjej ska få börja på dagis? Jag satt ju nyss i soffan i Djurmo och ammade den lilla späda tösen <3 Moa är verkligen så stor!

Hon kan gå perfekt, t.o.m springa! Hon kan säga tack, där, hej, lampa, aj aj, Frasse (hennes björn), Zlatan, kanske även farfar. Är inte riktigt säker men jag tror det.

Men bäst av allt.. Hon kan säga Mamma! Det finns inget mysigare än när sitt eget barn säger just Mamma. Glöm alla hundvalpar i världen,  alla kattungar, små föl som springer omkring. Solnedgångar, vattenfall, en vacker sommarmorgon. Ja glöm allt det! För när ens barn kallar på en, då bleknar allt annat!